elinut

Jag visste var du varit, var du en gång kom ifrån och en gång var din historia också min. Som musik man bara hör när man kan tala samma språk, när man delar alla hemligheter, stora som små. Jag stal något du ändå ville ge mig. Försökte älska det jag tog men ärligheten, respekten, kärleken bara dog. Jag stal något du var beredd att ge mig. Du förlät mig, jag kunde inte se dig i ögonen, förlåt älskling. Jag gör det snart igen. Jag vet var du tar vägen när du är ensam i din säng och vi återvänder om och om igen, som en bok man bara skriver när man har slösat varje ord om meningslösa självklarheter, meningslösa, meningslösa...

Jag stal något du ändå ville ge mig. Försökte älska det jag tog men ärligheten, respekten, kärleken bara dog. Jag stal något du var beredd att ge mig. Du förlät mig, jag kunde inte se dig i ögonen, förlåt älskling, jag gör det snart igen.

Here we go again...

Jag vet inte om det är en vana eller inte men jag har en tedens att alltid förvärra situationer. Svårt att förklara, men jag mår lätt dåligt av saker. Saker som egentligen inte är jobbiga eller hemska. Jag tänker för mycket på det, tror att folk har sagt saker som de inte har sagt, jag intalar mig själv att det är mig felet ligger på och är därför oftast den som säger förlåt. Det spelar ingen roll om jag var den som började eller inte, jag är alltid den som säger förlåt för jag klarar inte av att må så en hel dag. Det gör allt för ont. Det är en dålig vana jag önskar att jag kunde bli av med faktiskt. Inte för det är så hemsk, mer att det är för jobbig för mig att hantera.

En till dålig vana är att jag alltid, nästan alltid måste gå runt A brunnar. Ni vet som runda brunnarna som finns lite överallt på gatorna som har ett A på sig. Om jag trampar på en sån kan jag intala mig att hela min dag är förstörd. Helt sjuk, jag vet...



Langar gammal bild på syrran och mig. Funderar på att klippa lugg igen faktiskt.